Tänk så här: när du fakturerade, skapades en fordran på en kund (i debet). Nu när pengarna kommit in, finns inte fordringen kvar längre och måste bort.
Således: pengar kommer in på bankkontot (1930) i debet (pengar in är alltid i debet) och så tar du bort fodringen genom att sätta den inkomna summan i kredit på kundfordringarna (1510).
Då har du först lagt upp en fordran i debet (faktureringen)
Du har sedan fått in pengar och fordringen försvinner (man krediterar kundfordringarna)
Det blir då plus/minus noll på kundfodringarna men pengarna siter som en smäck på bankkontot!
//L
1510 - kundfordringarna är ett konto som innefattar momsen som kunden betalar till dig. När du får in pengarna, hoppar du över momsen helt, för den är redan ordnad med vid faktureringen.
Men har du lagt momsen på 2641, det "skall" vara 2611. 2641 är till för fakturor du får in till företaget, leverantörsfakturor.
Momsen på kundfakturor läggs på 2611
Momsen för leverantörsfakturor läggs på 2641
När du sedan gör momsrapporten, kvittar du ut dessa två konton mot varandra och lägger diffen på 2650. Det är den summan som ska betalas in sedan till Skatteverket. Ska du få pengar tillbaka, är det konto 1650 som gäller.
När du betalat momsen, går pengar ut från banken 1930 i kredit
I debet lägger du samtidigt 2650 så kontot blir noll.
Får du tillbaka momspengar från SKV, kommer pengarna in i debet på 1930
I kredit lägger du samtidigt samma summa på 1650 så kontot blir noll.
//L
Copyright 2025 Visma Spcs. All rights reserved.